Här händer det saker

 Nu har Jonatan levt utan sin sondslang i drygt två veckor. Överlever han? Utvecklas och frodas? Eller tynar kanske bort?
 Jo, tack, än så länge går det bra. Fast han faktiskt inte äter lika mycket som när han fylldes på genom slangen i slutet av varje mål.
 Vecka 1:: 5.110, +150 gram. Denna vecka: 5.290, +180 gram. Detta har pojken firat genom att matvägra (efter bästa förmåga) hela dagen. Så att föräldrarna inte ska ropa hej.

 De motoriska färdigheterna utvecklas också. Nyss klarade Jonatan ju för första gången att vända från mage till rygg. Idag var det dags för rygg till mage.
 Och i samma veva lyckades han på något mystiskt sätt parkera ena benet på ovanstående sätt.

 Krypa kan han inte än. Men visst förflyttar han sig. För helt plötsligt var han nästan ute på golvet!

Så vår lilla gullanka börjar bli riktigt stor. Vilket demonstreras av hans avspända ställning i den nya pyjamasen. (Rätt snygg, eller hur.)

Hallå, hallå, morfar

 Långsamt börjar Jonatan utvidga sin värld... Mamma och pappa - check! Storebor - självklart. Sedan finns där en drös mostrar, morbröder och kusiner. Och så... morfar!

 Morfar är en trogen besökare i Jonatans hem. Hittills har han mest kommit för att umgås med Jack, men helt plötsligt är lillebror också intresserad.

Men visst är det en väldigt stor värld! Med så mycket att hålla koll på. När man bara är en liten färsk Anka... Tycks den här minen uttrycka.

Ankvändning

 Det här är egentligen historien om något helt annat, om en ankvändning, men först måste förklaras varför Jonatans speciella plats på vardagsrumsgolvet helt plötsligt var inringad av en brio-järnväg. Jo, för att inte bara Jonatan fick presenter på hans dopdag, i samma veva fick hans storebror en försvarlig laddning nya delar till sin järnväg.

 Här vilar Jonatan mellan sina övningar i babygymmet. Han är mycket aktiv, inte bara där. Han är helt enkelt en kille ´med (minst) en plan: att erövra världen. Till att börja med genom att förflytta sig.

 Plötsligt hände det! Inte från rygg till mage, något som Jonatan slitit med ett tag och nästan klarar. Utan från mage till rygg. Hoppsan - var det så det gick till? Tycks Ankan undra.

 Och när jag ändå är i gång kanske jag ska krypa fram och lägga beslag på det där färgglada tåget! Tycks han också tänka. Än har han inte nått fram.

Men övningarna fortsätter. Hör tillsammans med en fågelkompis, en liten påskkyckling, som fanns i påskägget från mamma. Ska vi se vem som kan flyga härifrån först!

Hela ankförsamlingen

 Ankan i klänning - vem vet när man får se det nästa gång? Men det var många som tog chansen - Åhus kyrka var fullsmockad av folk som lystrade till namnet Sandgren.

 Dom här t ex: Niklas, David och Jonas Sandgren, kusiner, Tim Sandgren, kusimbarn, inväntar ceremonin utanför...

...liksom Carl Erik Sandgren, morfar, Fabian och Elin Sandgren, kusiner.

 Christian Sandgren, morbror, Anton Sandgren, kusin, i kyrkan.

 Tim Sandgren, nu i kyrkan, har hittat en bra åskådarposition.

 En av få icke-Sandgren: Anna Bertram, triss-syster till mamma Sandgren, gratulerar dopbarnet.

Dags för eftersittning i Jonatans trädgård. Med Peter Sandgren, morbror, och en rad andra gäster. (T h långt bak syns Toobbe, kusin till Jonatans pappa, med fru Anna-Lena.)

 Och alla hade dom med sig presenter!

Mamma och pappa hjälpte Jonatan öppna paket, men av bilden framgår det tydligt vem som för befälet över det hela. Eller hur?

Beach Anka

Jonatan har varit på stranden förr. Men aldrig någon dag som denna fantastiska dag (i gott sällskap) på Äspet. Typ 15 grader i vattnet. Fast det testade aldrig Ankan.

Än så länge är han en landanka.

I faderns, sonens och... Jonatan Paul Gunnar!

 Idag var Jonatan i fokus. I denna föreställning hade han huvudrollen. (Som han för all del delade med Greta och Liam - dopet i Åhus kyrka var nämligen trehövdat.)

 Jonatan Paul Gunnar. Nu är han döpt och inlemmad i Kristi kyrka, precis som storebror (som inte varit i Åhus kyrka sedan den gången då han själv var huvudperson.)

 I den lilla gruppen i koret ingick utöver Jonatan och hans föräldrar också faddrarna My och Philippa samt förstås storebror Jack.

 Äntligen ute! Jonatan har nu sluppit ur den vackra dopklänningen, lånad av Philippa, och skådar åter solljuset (som han inte är så förtjust i).

Sedan blev det dopkalas hemma på Majorsgatan. Alla var där! (Bildgalleri kommer senare.)

Huvudpersonen - han såg ut så här. Efteråt.

5.110

Ankans nya liv har pågått en vecka nu. On his own. Befriad från sin sondslang, nästan som vilken baby som helst. Och hur går det?

Jodå. Inte för att han får i sig riktigt lika mycket mat med enbart flaska som på den tiden föräldrarna kunde pumpa in det överblivna som sonen inte ville suga. Nu får han klara sig med det som han vill äta. Och ibland vill han inte, i varje fall inte hela dosen.
 Så dagsransonen blir 600-650 ml nånting för det mesta, i stället för de 720 ml som sjukvården föreskrivit. Ankan tycks nöjd med det. Frågan är vad vågen på BVC skulle säga.

Men första testet blev överraskande bra. Vikten i går hos BVC: 5.110 gram, en uppgång med 150 gram på en vecka! Det finns med andra ord hopp. Kanske kan Jonatan livnära sig med enbart det som han äter på normalt vis, och ändå gå upp i vikt!

För det är ju inte alls dumt om han är välmående och i fin form på söndag när han ska ha huvudrollen i Åhus kyrka. Strax dags för barndop!

Ankhävningar

 Babygymmet gör äntligen skäl för sitt namn. Kolla på Ankans armhävningar! Men vad är det han tittar på?

 Jo, det är förstås storebror. Storebror som leker så väldigt intressant.

 En solig liten söndagsanka som väntar på dagens tredje mål. Ska han klara att suga i sig 110 ml ännu en gång? Ja, vem vet?

Medan man väntar kan man alltid roa sig med att låta fingrarna göra häpnadsväckande konster. Jonatan följer med fascination vad han kan få händerna att göra.

Livshotande experiment?

 Ser Ankan tankfull ut? Inte så konstigt. Han upplever känslor han aldrig tidigare behövt pröva. Notera också hans näsa - väldigt fri.

 Experiment "utan slang" har inletts, detta efter samråd med doktor Jan på CSK häromdan. Han gav sitt godkännande av att Jonatans föräldrar försöker hålla sonen vid liv utan sondslang. Helst ska ju pojken fortsätta växa också.
 Tanken är att han ska lära sig äta bara med flaska - och inom kort pröva även annat. Funkar det inte så finns ju alltid alternativet "knapp". Sondslangen har i varje fall tjänat ut, den är ingen match för en anka längre.

 Hur går det då? Jo, Ankan har fått lära sig en ny och okänd känsla: Hunger. Aldrig förr har han behövt erfara hur det kan skrika i magen. Hittills har hans föräldrar ju alltid omärkligt fyllt på magen slangledes när Jonatan tröttnat på att suga.
 Så Ankans föräldrar har fått stifta bekantskap med en ny egenskap hos sonen. Lite skrikigare, lite kortare stubin. (Men han är fortfarande en väldigt mild bebis, som sover gott på nätterna.)

Men kommer verkligen pojken att få i sig allt han behöver på det "normala" sättet, ganska onormalt för en pojke vars mun är lite felkonstruerad (än så länge)?
 Kanske, kanske inte. De närmaste veckorna kommer att ge besked. En sak är dock säker: hemms hos Ankan kommer måltiderna tätt nuförtiden.

Greppet! Ankan tar slangen i egna händer

 Man kan se denna berättelse som en fortsättning på föregående inlägg. Det handlar om Ankan och Slangen. Ankan&Slangen, alltså.
 Hittills har vår lille son - trots att han borde veta bättre, eftersom han inte är så förtjust i att suga ur flaska - befriat sig från sin sondslang genom att kräkas upp den. Nu har han kommit på ett sätt till.

Han har försökt länge, men idag fick han till greppet perfekt. Simsalabim! Borta! I varje fall ur näsan.
Sedan är det bara att ligga där och se oskyldig ut.

Ankan funderar

 Vem är det här? Jo, det är en kille som sitter och tänker på mat.
Hm, tänker han, det är mysigt att ha näsan fri, nu när jag har kräkt upp den där himla slangen. Men, å andra sidan: hm, vad tråkigt det är att man måste äta alltihop ur den där flaskan.

 Det finns ju så mycket annat att göra...

...som att kolla in storebror som hänger i andra änden av tv-soffan med alla sina arrangemang. Och så tittar han på tv. Det vill jag också göra!
 Fast undrar varför jag är så hungrig.

Pussunge

 Jonatan är ju en liten anka, som inte vet mycket om livet. Men en del viktiga saker har han lärt sig. T ex hur mysigt det är att pussas.

Jonatan har en mycket villig pussmun. Han älskar att pussas. När mamma eller pappa närmar sig med halvöppen mun, öppnar han själv förväntansfullt sin egen.
 Och sedan pussas det. Gång på gång. Jonatan är inte den som säger nej i första taget.

Tungviktskungen! (Fem kilo goding)

 Visst ser han stor ut?!
 För så stor har Ankan aldrig varit förr. Nångång i veckan sprängde han äntligen femkilosvallen, om än med minsta möjliga marginal. Hans nya matchvikt: 5.010 gram. (Födelsevikten, om du glömt: 1600 lite drygt. Så det är en tredubbel Anka vi har nuförtiden.)
 Förra gången han vägdes noterades det 4654 gram. Så sedan dess har han alltså till sist passerat även storasyster Linas födelsevikt, 4.820 gram. (Hon är numera en liten nätt varelse, som stenhårt vakar över varje gram på sin vältränade kropp.)

 Denna nya stora vikt uppmättes vid Jonatans första besök på BVC, hos barnsköterskan Kajsa (inte samma som Jack har). Där blev han också vaccinerad mot polio och ett otal andra farsoter, något som Ankan tyckte gjorde riktigt ont. Han är som bekant inte den som gnäller i onödan.
 Nästa besök om två veckor. Vi hoppas verkligen att han inte är nere under fem kilo då.

Full fart i babygymmet

 Jonatan ligger i sitt babygym och har fullt upp med att sätta det i gungning. Dom här bilderna vill bara visa...

 ...Jonatan i full aktion.

Det är en kille ´som får saker att hända. hela tiden