Lillebror vid ratten

 Det är Ankan som styr!
Nu är han nästan dagisbarn på riktigt: efter att ha ägnat hela våren åt att öva, genom att smita in på både de stora och de små barnens avdelningar, så är han nu en nästan fullvärdig medlem av Talldungen.
 Idag var det dags för dag fem av inskolningen. 2½ timme som gick som smort.

 Om man ska tro dagisfröknarna så sköter han sig bra, leker därute och pysslar därinne. Ja, han till och med äter, i varje fall mer än noll, under lunchen.
 Säger dom. Dom känner inte Ankan så väl än. Det är många som har trott att den pojken ätit när han i själva verket lekt en avancerad munlek med matbitarna.
 Ibland sprang Jonatan tvärs igenom Talldungen - vars geografi han känner sedan barnsben - och tittar in på allt det som storebror och dom andra har för sig.

 Sedan kom han hem och då var det dags för en ny omgång lek och social träning, hårdare än den förra. Med Jack&Vincent får man inget gratis.
 Båda dom stora pojkarna är dock överens om att Jacks gamla röda Bobby Car numera tillhör lillebror, så den får Jonatan ha.
 I dag lyckades han till och med få den i rörelse.

Men får han vara med och leka i sandlådan? Tveksamt, tycker framför allt Vincent. Jonatan får nöja sig med att kolla utifrån (och sabotera lite, så stillsamt att det nästan inte märks).

En vattenfågel i paradiset

å

 Äntligen kom sommaren till Ankan. Okej, den varade kanske bara en dag. Men han njöt den i fulla drag.
 Söndagen 19 augusti var en sommarstranddag utan like iÅhus. (Ja, enligt nyhetsbyråerna var det just denna dag varmast i hela  landet i år.) Varmt, soligt, lagom vind, och Åspetstranden hade pyntat sig själv med laguner av ljummet vatten, bara en decimeter djupa.
 Som gjorde för vattenälskaren Jonatan (och till och med hans vattenskeptiska storebror).

 Jo, Jonatan älskar vatten. Han kan sitta i badkaret hemma i timmar (om han fick).
  Men trots denna fina egenskap och att han bor i en ort med några av landets vackraste badstränder, har det inte velat sig alls den här sommaren.
 Idag var det dock ingen tvekan alls. Pojken trivdes som den vattenfågel han är. "Ankor gillar vatten", kvackade han bestämt, och fortsatte traska runt i det underbart blåa och behagliga vattnet.
 (Även längre ut var vattentemperaturen helt okay för att vara i Hanöbukten, enligt vissa källor hela +19,5. Mamma och pappa doppade sig två gånger var.)

One of the boys

 Ja, där sitter Jonatan i trappan med... Men hallå, det är ju inte storebror! Vem är lillebrors kompis?
 Nja, det är ju förstås inte hans utan Jacks kompis - Vincent! När Jack och Vincent leker i Jacks rum så hörs det över hela huset och då vill Jonatan så gärna vara med.
 Men det får han inte.
 Tur då att dörren ibland öppnas och de stora pojkarna kommer ut.

Och tur att Vincent, som nyligen också fått en lillebror efter flera års het längtan, är en så välvillig storebror. (Än så länge).
 Han har länge haft ett gott öga till Jonatan - han tyckte faktiskt att hans egen lillebror Sixten skulle heta likadant - och det kan man som något större lillebror ha glädje av.
 Än så länge.

Konsten att (ibland inte) sova

Ankan är som en humla i sängen just nu. Far runt som om han har både växtvärk och nya tänder på gång, och dessutom lite förkylning. och så är det kanske också.
 Utan att riktigt vakna kastar han sig mellan föräldrarna med plötsliga utbrott av kvinnomisshandel, slår mamma i huvudet och drar hennes här.
 Riktigt vilsam som sängkamrat är han inte.
 Men han börjar bli större också. Plötsligt en fredag hoppar han över sin middagslur - vägrar att somna trots att föräldrarna lägger honom tre gånger. Envisas med att vara vaken från 08.00 till 20.00.
 Dagen därpå, i går, sussar han gott i sin vagn (bilden överst) medan vågorna vaggar. Sedan sover han i sin säng från kvällssläggningen ända till 07.45 på morgonen, bara andra gången i historien det har skett.
 Ankans nätter är händelserika! Vad han drömmer vet ingen. (Utom han själv. Men han säger inget.)

Ankan över Haväng

 Pappa hade bestämt att familjen skulle till Österlen innan semestern (hans) var över. Och så skedde till sist, en dag av sol och regn och sol samt (inte så lite) blåst.
 Turen gick till Simrishamn (lunch), Kivik (fika) och Haväng (solbad).

 Jonatan passade på att ta en middagslur medan övriga familjen lunchade på Måns Byckare. Då passade storebror på att gosa med Ankans mamma. Vilket annars är förbjudet.

Efter minst sagt växlande väder hände något mirakulöst när Jonatan och de andra trippade ner för backen till det vackra Haväng:
 Vinden försvann! Solen kom fram. Det var nästan sommarlikt i sanden, och alla fyra njöt av detta tills det var dags att åka hem.

Ett fyrverkeri av ljud

Ett kringvandrande språkligt fyrverkeri. Det är vad Ankan  har förvandlats till efter att ha flyttat sitt fokus från motorisk till verbal utveckling.
 De senaste dagarna har han allt oftare och allt högljuddare vandrat runt därhemma under utstötande av ljudliga, mångordiga och ibland svavelosande tirader på ett språk som varken mamma eller pappa känner till.
 Det låter väldigt sött. Och ibland ganska farligt.
 På bilden ser man hur han tar hjälp av fingrarna för att frambringa extra spännande ljud.
 Det enda riktiga ord han använder sig av är "mamma", det hör man desto oftare och det verkar kunna betyda mycket mer än bara det gängse.
 Fast å andra sidan - vem har egentligen rätt att avgöra vilka ord som är riktiga.