Solanka

 Idag blev Jonatan en liten solanka. Ljuset var intensivt på Äspetsranden, som han besökte med mamma, pappa, Jack och moster My. Som tur var kunde minstingen ta skydd för de skarpaste strålarna tätt intill mamma och vaggas av det vilsamma ljudet av isflak som slog mot strand.

Härligt, härligt i solen på stranden. Hit ska jag komma tillbaka många gånger! Kan man tänka sig att Jonatan hade sagt. Om han kunnat prata. Och varit vaken.
 Fast, vilket som, så kommer han att göra det!