Man tager vad man haver

Inte sällan vaknar mamman och/eller pappan mellan 05 och 06 av ett smackande ljud från Ankans säng. Det är ljudet av pojken som ligger och suger på sina fingrar. I väntan på att den hungrige ska få sin morgondos ur flaskan roar han sig med de enkla medel som står till buds, innan man kan att få något mera näringsrikt i munnen.
 Fingrarna kommer till användning hela tiden, tycker Jonatan. Man kan göra konster med dem. Sträcka sig efter det som finns inom räckhåll. Kraftfullt knuffa bort flaskan när man fått nog. Eller hårdhänt undersöka mammas och pappas ansikten.
 Ankan saknar inte skråmor i det egna ansiktet till följd av fingrarnas framfart (och ganska vassa naglar). Man tager vad man haver. Och en anka har inte så mycket.
 Fast fingrar har man. Tidsfördriv, matersättning, tortyrredskap. Inte illa.