fredag 26 oktober 2012

Spelar och sjunger tillsammans


 Kanske är det för att Ankan hade nedsatt hörsel mycket av sitt första levnadsår. Kanske älskar han musik för att storebror sjöng för honom när han fortfarande var i mammas mage.
 Eller så är hans kärlek till ljud och oljud något han var programmerad till.
 Så ni förstår. Det är inte tyst i huset. Jonatan hörs!
(Jack också, när han är på det humöret.)
Mikrofoner, spelande plastmaskiner och den ädla konsten att slå på en plåtbunke med en plastskopa.
 Allt duger. Bara det låter.
 Föräldrarna tycker ibland att det blir för mycket. Dom skulle säga ifrån på skarpen. Om dom bara haft en chans att göra sig hörda.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar