Nytt år till alla!

Jonatan önskar alla ett gott nytt 2013. Själv planerar han att köra hårt.

Knappast knapphänt

Sedan augusti 2011 har, som sagt, lille Jonatan haft en genväg in i magsäcken. Det är mer än halva hans liv, det.
 Och skälet är alltså att hans något felkonstruerade haka och trånga svalg har gjort det svårt och långsamt för honom att få i sig mat på samma vis som andra.
 Nu har han ingen "knapp" längre. Den slets loss ur honom i samband med en gymnastisk övning Jonatan hade för sig i torsdags kväll. Det gjorde nog ont. Men mer gråt vållade det inte än att det gick att missta för en normalt kvällströtthet.
 Det enda som finns kvar är det röda märket på hans mage. Där gick slangen in för inte länge sedan. Saknad? Tja.
 Den var praktisk att ha när Jonatan var förkyld, precis som han är nu, och därför inte hade så lätt att svälja maten den vanliga vägen. Men samtidigt är familjen - som en doktor uttryckte saken redan för länge sedan - "trött på plast".
 Nu får vi klara oss ändå. Jonatan har, som hans mamma uttrycker saken, blivit "en vanlig pojke".
 Hur sådana nu är.

Något fattas (fast saknas inte)

Ankans föräldrar gjorde en omtumlande upptäckt för ett knappt dygn sedan. När pojkens pappa rutinmässigt skulle fylla på pojken med kvällsdosen vid 23-tiden, så fanns det ingen knapp i hans mage!
 Bara en röd liten fläck, ett liten hål,där det helt nyligen suttit ett plaströr med slutbart (tank)lock.
 Knappen var spårlöst försvunnen.Upphittades en stund senare under vardagsrumsbordet, där den hamnat efter att oturligt och oplanerat ha ryckts ur den lilla ankmagen. (Där fick en tidigare oförklarlig gråt strax före sänggåendet sin förklaring.)
 Så nu är pojken knapplös. (Det lilla hålet tillsluter sig själv på en timme.) Vill han inte svälta ihjäl får han - och föräldrarna - försöka få i födan på samma sätt som dom flesta andra. Genom halsen.
   Opraktiskt. Men lite skönt också. Om det hela inte tajmats med ännu en förkylning.
 Fast sådana måste man ju överleva. Också. Och Ankan är en överlevare. The comeback kid.
 Liten men naggande god.

Jonatan fick sin knapp 9 augusti i fjol. Om någon vill kolla hur han såg ut då: http://jonatananka.blogspot.se/2011/08/knapplost-klockan-klamtar.html

Lusse lelle

 Jonatans första luciafirande. Blev också det kallaste. (Förmodligen nånsin.)
 Efter en lång dag på dagis och sedan en grym halvtimme i en skrinda medan kvicksilvret sjönk under -10 och kamraterna sjöng obegripliga sånger, blev han inte sig själv på hela kvällen.

Spökrösten

Jonatan viskar:
- PAPPAA!
Jonatan ligger i barnvagnen, så stilla att man lätt kunde få för sig att han redan inlett sin middagssömn. Om det inte varit för de spöklika viskningarna:
-PAPPPAA!
Som drakens viskning i Merlin-serien, om den är bekant.
Drag av Darth Vader. Eller Gollum. Eller en osynlig röst i ett till synes tomt rum i en skräckfilm.
 Jonatan viskar. Och pappa lyssnar. Fast snart, snart så sover han ändå.

Nu har jag skottat, får jag komma in?

Jonatan är (i vanliga fall) ett utomhusbarn, alltid redo att - som värsta hunden - rusa till dörren så fort han får vittring på at någon är på väg ut ur huset.
 Men dagens vinteryra i Åhus var inte riktigt i hans smak. Redan efter någon minut ute i trädgården, medan pappan for runt som ett torrt skinn och borstade och skottade, började han snyfta.
 Och tillbringade resten av dagen i den goda stugvärmen. Men i morgon är det dagis, då försöker vi igen!

Trängsel vid handfatet

Jonatan älskar att borsta tänderna. Han kan stå och experimentera med tandborsten 5-6 gånger på ett dygn.
 Siena, katten, nobbar sin vattenskål för det mesta, föredrar att slicka i sig vattnet direkt ur kranen.
 Ibland korsas deras vägar. Den här gången slutade det fredligt.

Barnkalasets fripassagerare

 När de sex gästerna anländer till Jacks barnkalas, sover Jonatan i godan ro. Han missar helt när uppspelta 4- och 5-åringar far runt huset med turbon på.
 När lillebror vaknar sitter alla andra runt fikabordet. Nyvaken som han är väljer Jonatan att ligga lågt ett tag. Roar sig själv på ett diskret sätt.

Men detta blyga tillstånd går över. Jonatan känner sig med tiden redo att delta efter bästa 2-åriga förmåga.
 Jack, här kommer jag!

Och när kalasets final godispåsarna öppnas, och alla sjunker ned framför teven, är dom inte längre sju utan åtta.Nästan omärkligt har en 2-åring dykt upp i festligheternas mitt.
 Barnkalasets fripassagerare. Utan godispåse. Mycket nöjd ändå.