Fortsättning följer på Jack&Jonatan

Ankan är bloggen där man med hjälp av över 450 inlägg kan följa Jonatans långa väg från en späd liten anka till den duktiga pojke han är nu, den för tidiga födseln i november 2010 till vattkoppor och vinterkräksjuka i januari 2013.


Nu kommer det inte att hända mycket nytt på den här bloggen. Vill du följa Jonatans nya äventyr så är du välkommen till brödernas gemensamma blogg JACK&JONATAN.

http://jackjonatan.blogspot.se/

Ljus i tunneln

Jonatan har inte haft det lätt på sistone. Två dagar på dagis sedan mitten av december kan väl räcka som bevis för det.
 Men nu är han sakta men säkert på väg tillbaks på ankfötterna.
 Vid dagens besök på dagis för att lämna storebror visade han för första gången på länge tecken på att vilja stanna.
 När han och pappa kom hem, ville han plötsligt inte gå in utan krävde att få vara ute och gunga en stund först.
 Och inomhus har tempot ökat betydligt, jämfört med den lilla milda anka som häromdan mest ville sitta i pappas eller mammas knä eller bli buren runt.
 Men... Vad han väger? Samma som vanligt, gissar man. Mellan nio och tio kilo. Den vikten nådde han i maj-juni i fjol, och sedan dess har mycket hänt, men inte på vågen.

Fotnot: Detta epos döptes först, dumt nog, till "Tillbaka på fötterna", precis samma som en helt annan rapport för inte länge sedan.

På sparlåga

Att livet inte är en lek endast, har Jonatan lärt sig ända sedan sina första dagar som liten anka.
 En ny påminnelse har han - och hela familjen - fått sedan knappen gick förlorad för en månad sedan.
 På många sätt var det en positiv händelse eftersom den snart visade sig att Jonatan egentligen nu var en anka med aktningsvärd förmåga att hantera mat, både i mun och hals.
 Däremot så var det inte alls roligt med alla sjukdomar som infann sig samtidigt.
 Först en ordentlig förkylning.
 Sedan vattkoppor.
 Och som kronan på verket - efter bara två dagar på dagis - vinterkräksjuka.
 Pojken har i och för sig slutat kräkas vid det här laget men den mesta maten rinner tyvärr snabbt igenom honom. Och det är inte alls den bästa medicinen för en liten spinkis som Jonatan.
 Så just nu är hans energi och goda humör - det som normalt utmärkt Ankan i alla livets skeden - på sparlåga.
 Liksom hela familjen.

"Hyngrig!"

Efter att mest ha kommunicerat genom enstaviga ljud och mycket uttrycksfullt teckenspråk, har Jonatan verkligen börjat få fart på pratet.
 Häromdan överraskade han pappa med att säga "ett-två-tre-fyra" medan han lade ett pussel med liknande innehåll (0-9 nämligen). Och ikväll sjöng han med i både "Vyss lulla lille palt" och "Aja aja buff", hela texten, i varje ganska snarlikt.
 Och han älskar att sitta med en bok och peka. "Ka(tt)", "bil" och en del andra enkla ord, slinker ur hans mun då.
 Men tydligast är ordet "hyngrig". Det använder han jämt. För, som meddelats på annan plats, så har han fått helt nya matvanor sedan han blev knapplös. I dag har han vräkt i sig bland annat. pannkakor, fiskpinnar, banan och majsflingor, och en del (fast inte jättemycket) välling/MiniMax.
 I morgon ska han börja på dagis, för första gången på nästan e månad. Får se om personalen där kan stilla hans glupande aptit. Annars är han nog "jättehyngrig" vid hemkomsten.

...och mat... kommer det att bli!

Minns ni den än? "Mat, mat, mat, mera mat! Och mat... kommer det att bli!" (Eller? Äsch, "mål" hette det nog. Men det är väl samma sak?)

En dag med Jonatan handlar numera väldigt mycket, väldigt ofta, om väldigt mycket olika mat. Hela tiden!

Sedan Jonatan förlorade sin knapp, har hans inställning till vällingen/MiniMax blivit väldigt ansträngd. För det mesta avvisar han den bryskt, skakar på huvudet, säger "nähhh" och slår efter flaskan. Ibland är han så hungrig att han kastar sig över flaskan och tömmer den i ett huj.

Men resten av tiden... Äter han. Här följer en matlogg från torsdag 10 januari:

• klockan 03.35: MiniMax - 100 ml
• Efter uppstigningen vid 7.30: smörgås (lite), en annan smörgås (lite), K Special (massor)
• Under förmiddagen: apelsin (en hel), kex (en liten bit), en bulle (minimalt), en annan bull (något mer), korv (tre prinskorvar), en annan korv (halv).
• Under eftermiddagen: K Special (massor, vid flera tillfällen), korv (2 prinskorvar), apelsin (en halv), banan (allt som fanns, tyvärr bara en tredjedel), vindruvor (två)
• Middag: Två fabrikstillverkade köttbullar, en prinskorv, en av pappas hemstekta köttbullar (direkt ur ugnen), pommes frites (en aning), K Special (lite till).
• Före sänggåendet: 160 ml MiniMax.

Kanske har något glömts bort under detta kombinerade maraton- och sprinterlopp. Jonatan är helt enkelt en hungrig kille, nästan som en vanlig liten kille (med betoning på liten) som vill äta som alla andra 2-åringar (bara lite mindre i taget och mycket oftare),
 och kanske extra hungrig efter knapptappet, förkylningen och vattkopporna (som man nu bara ser minnen av här och där).
 Han verkar må bra. Han är på utmärkt humör (utom när han får vänta på maten) och har hur mycket energi som helst.
Men växer han? Time will tell.

Fotnot: Bilderna är arkivbilder. Av någon anledning tar bloggen just nu inte emot nya bilder. Kanske är någon kvot överskriden...

 



Tillbaka på fötterna

 Jonatan är ju en luttrad anka. Hans första två månader lärde honom att livet inte är en lek (endast).
 Nu är han ju en stor (fast liten) pojke, som kan och vet oändligt mycket mer än när han var en nykläckt liten anka.
 Men ibland är det nästan som då. I går, till exempel, var det inte mycket energi kvar i den lilla kroppen.
 Först blivit av med sin livlina ("knappen") 20 december, sedan drabbats av en dunderförkylning och direkt på den en omgång vattkoppor som får de flesta andra utbrott att förblekna. När det dessutom kliar så mycket att han inte sovit på två dygn, så var han inte pigg alls i går torsdag.
 I dag är han tillbaka på fötterna igen. Mamma kom hem med en kylspray som dämpade klådan och gav bättre nattsömn (för alla!). Nu finns det åter hopp om livet.
 Fast prickig är han.

Prickig galaktisk anka

Jacks vattkppor var bara en andeviskning. Dem kunde man ha räknat (om man ville).
 Jonatans utbrott av vattenkoppor är i en annan division. Som att jämföra solsystemets åtta planeter och några asteroider därtill med hela universums miljarder galaxers miljarder stjärnor.
 Liksom stjärnorna är Jonatans prickar mest aktiva om natten. Så den stackaren har inte sovit nämnvärt sedan i tisdags.
 Inte hans föräldrar heller.