Tillbaka på fötterna

 Jonatan är ju en luttrad anka. Hans första två månader lärde honom att livet inte är en lek (endast).
 Nu är han ju en stor (fast liten) pojke, som kan och vet oändligt mycket mer än när han var en nykläckt liten anka.
 Men ibland är det nästan som då. I går, till exempel, var det inte mycket energi kvar i den lilla kroppen.
 Först blivit av med sin livlina ("knappen") 20 december, sedan drabbats av en dunderförkylning och direkt på den en omgång vattkoppor som får de flesta andra utbrott att förblekna. När det dessutom kliar så mycket att han inte sovit på två dygn, så var han inte pigg alls i går torsdag.
 I dag är han tillbaka på fötterna igen. Mamma kom hem med en kylspray som dämpade klådan och gav bättre nattsömn (för alla!). Nu finns det åter hopp om livet.
 Fast prickig är han.