...och mat... kommer det att bli!

Minns ni den än? "Mat, mat, mat, mera mat! Och mat... kommer det att bli!" (Eller? Äsch, "mål" hette det nog. Men det är väl samma sak?)

En dag med Jonatan handlar numera väldigt mycket, väldigt ofta, om väldigt mycket olika mat. Hela tiden!

Sedan Jonatan förlorade sin knapp, har hans inställning till vällingen/MiniMax blivit väldigt ansträngd. För det mesta avvisar han den bryskt, skakar på huvudet, säger "nähhh" och slår efter flaskan. Ibland är han så hungrig att han kastar sig över flaskan och tömmer den i ett huj.

Men resten av tiden... Äter han. Här följer en matlogg från torsdag 10 januari:

• klockan 03.35: MiniMax - 100 ml
• Efter uppstigningen vid 7.30: smörgås (lite), en annan smörgås (lite), K Special (massor)
• Under förmiddagen: apelsin (en hel), kex (en liten bit), en bulle (minimalt), en annan bull (något mer), korv (tre prinskorvar), en annan korv (halv).
• Under eftermiddagen: K Special (massor, vid flera tillfällen), korv (2 prinskorvar), apelsin (en halv), banan (allt som fanns, tyvärr bara en tredjedel), vindruvor (två)
• Middag: Två fabrikstillverkade köttbullar, en prinskorv, en av pappas hemstekta köttbullar (direkt ur ugnen), pommes frites (en aning), K Special (lite till).
• Före sänggåendet: 160 ml MiniMax.

Kanske har något glömts bort under detta kombinerade maraton- och sprinterlopp. Jonatan är helt enkelt en hungrig kille, nästan som en vanlig liten kille (med betoning på liten) som vill äta som alla andra 2-åringar (bara lite mindre i taget och mycket oftare),
 och kanske extra hungrig efter knapptappet, förkylningen och vattkopporna (som man nu bara ser minnen av här och där).
 Han verkar må bra. Han är på utmärkt humör (utom när han får vänta på maten) och har hur mycket energi som helst.
Men växer han? Time will tell.

Fotnot: Bilderna är arkivbilder. Av någon anledning tar bloggen just nu inte emot nya bilder. Kanske är någon kvot överskriden...