Beach Boy

Vågorna på Äspets strand, slog så trösterikt mot land.
Ankan sitter i sanden, med sin leksak i handen.
Hoppas att sommaren snart, gör livet vid havet underbart.

Gubben i näbben

 Det finns några mycket komiska bilder på storebror med jordgubbar. En från hans första sommar hänger i familjens entré. Det gapet kan Ankans lilla näbb inte matcha.

Men jordgubbarna rönte ändå viss uppskattning. Klart godare än, säg... gröt.

Tågpremiär: Ankan åker rälsbuss

 Storebror åker tåg jämt. För Ankan kom inte premiären förrän idag. Och då var det inte ett X2000 eller Öresundståg, precis, sådana som Jack åkt sedan barnsben. Utan ett mycket mer udda tåg.

 Nämligen rälsbussen Åhus-Kristianstad, en som bara kör under fyra dagar, vart fjärde år. Det kunde förstås inte familjen missa. Och då hängde Jonatan med.

Det fanns mycket att titta på. Alla trodde att lillebror skulle sova sig genom första tågresan, men tji fick ni!

Titta han äter

 Att mata ankan har aldrig varit något nöje precis. Den lilla näbben är oftast hårt stängd och ansiktet bortvänt. Gröt, potatis- och plasternackspuré, fruktröror - alla har avvisats.
 Men just idag hände något oväntat. Kolla munnen här!

 Oj, det smakar ju gott. Jonatan öppnade munnen, inte bara en gång, utan gång på gång. Med växande förtjusning. Denna äppel- och päronpuré visste var den tog.

Det var ingen hejd på det nyfunna matintresset. Ibland verkade det till och med som att han lyckades svälja maten också. Hoppas man.

Mellan varven var det skönt att vila ut lite, med tummen (med tiden rätt kladdig) på samma ställe.

(Men i morgon matvägrar han säkert igen. Här ropas inte hej.)

PS (dagen därpå): morotspuré har också sina poänger. Inte minst sätter den färg på tillvaron.

Kan själv (men vill inte)

Att försöka få en sked in i Ankans näbb är en utmaning för vem som helst. Inte nog med att pojken är mycket sparsmakad och inte släpper vad som helst, nästan inget alls faktiskt, in i mun. Och att det kommer ut nästan lika fort. Dessutom är hans egna små fingrar snabbt på plats.
 För att hjälpa till? För att hindra? Tja, det är svårt att säga. Men resultatet blir oftast det sistnämnda.

Är denna mun öppen? Knappast. Vad är den då? Betänksam. Och det är klart: den som är så ovillig att äta, blir ju inte stor. Dagens nymätta färska vikt: 6.310 gram. Inte mycket, ens för en anka.

Var och en på sin nivå

 Flitens lampa lyser i kapp med julieftermiddagen. Bröderna Clausen är fullt sysselsatta, var och en på sin egen nivå.

 Ankan - är trots sitt namn - ännu inte redo för fågelperspektiv. Han utforskar sin närmiljö på gräsrotsnivå.

Medan storebror har hela världen, cyber eller ej, till sitt förfogande. Båda förkovrar sig, roar sig och lär sig nytt, var och en på sin nivå.

Anka + Annika = sant

 Ankan gillar sällskap. Speciellt större sällskap med kända ansikten och röster. Som i går, på kusinen Davids (t v) födelsedag, bekvämt sittande i kusin Annikas knä.

 David har också en lillebror, det är han som ser så här rolig ut och får Jonatan att skratta. I bakgrunden Ankans äldre kusin Niklas och morbror Peter.

 Så här förtjust var Jonatan över att få vara med och delta i det muntra umgänget.

Det är klart att en Anka trivs ihop med en Annika! Det är ju nästan samma namn!

Alltid en storebror i bakgrunden

 Jonatan älskar och beundrar sin storebror Jack. Jack å sin sida försöker ha lillebror under ständig övervakning så att han inte tar sig några friheter eller får några extra förmåner.

 Och om Jack har en dator, så tycker Jonatan att han också måste lära sig att förstå vad man gör med en sådan.

Ja, som sagt: alltid en storebror i närheten. Ankan vill inte ha det på annat vis.

Operationen uppskjuten

 Ankfamiljens vecka fick en oväntad start. För det var ju i morgon, tisdag, som Anka&Mamma skulle till sjukhuset  i Lund, för att Jonatan dagen efter, onsdag, skulle få en s k knapp, ett genväg rakt i i magsäcken.
 Trodde vi.

 Fast både föräldrarna har på sistone varit mycket tvehågsna. Lilla Ankan mår ju förträffligt och utvecklas ändå, i sin takt, även utan knapp. Okay att han inte får 840 ml mjölk per dygn utan snarare mellan 600 och 700. Växer gör han ju ändå så sakteliga.
 Och då ringde dom från barnkirurgen i Lund:
- Tyvärr, det blir ingen operation. Andra barn har mera akut behov. Kanske i augusti. Eller september. Vi återkommer.
Det blev att skriva om planerna för semestern. Helt plötsligt en massa "lediga" dagar till. Och andas en lättnadens suck.

Jobbar på. På egen hand, eller i det här fallet egna armar. Utan knapp, men med gott hopp.

Aj, sa mamman

 Ankans snabba utveckling på finmotorikens område gläder föräldrarna. I alla fall nästan alltid. Det finns ett område där hans mamma inte alls är nöjd.
 Det handlar om hennes hår. Som sonen är s å förtjust i.

 Jonatan tycker nämligen väldigt mycket om mammas hår. Att trassla in fingrarna ordentligt. Att rycka till ordentligt. Att sedan stoppa in håret i munnen och suga. Perfekt! Tycker Ankan. Mamma vet inte om hon ska applådera sonens framåtskridande eller försöka hålla de små fingrarna på avstånd.

Träff! Jippi, tänker Ankan. Aj, säger mammanm.

Aptit på det mesta

 Jonatan må ha sina små bekymmer, men det är inget fel på hans energi. Mat är han inte alltid intresserad av, men han har aptit på mycket annat.

 Som när man placerar honom på hans lilla lekplats på golvet. Där kan han krypa - eller vad man nu ska kalla det - runt och pyssla med allahanda saker. Han sysselsätter sig själv och han trivs med det

 Ja, båda bröderna är faktiskt väldigt pyssliga och självgående, Men nu har dom alltid en sak till att hålla koll på: nämligen vad den andre har för sig.

En pigg lite anka, alltså, och välmående i sin storleksklass. Inte någon som själv verkar vilja sova. Men till sist behöver även han ta en tupplur och fylla batterierna.

Vem är upp och vem är ner?

 Ibland utspelar sig sådana här scener i föräldrarnas säng. Både lillebror och storebror hamnar där under nattens lopp. Ibland tätt intill, till synes integrerade.
 Det var väldigt svårt att bestämma vilken sida som var upp på bilden. Kameran hävdar att det här är rätt håll.

Det är många som gillar att krypa tätt intill Ankan. Här är det pappa som trängt in sig med honom under babygymmet.

Strandad på Äspet

 Var sover man bättre än vid havet, vaggad av vågornas brus? Här vilar den lilla Ankan, medan mamma och pappa badar i det kyliga vattnet och storebror gräver i sanden.

Men på gräsmattan vid morfars stuga var det full aktivitet.

Ankan och Camilla

 Titta, i vems famn är det som Ankan har hamnat? Känner man inte igen henne från... öh, TV!

 Jo, Ankans familj hade besök av kompisen Camilla Kvartoft och hennes familj. Här är det döttrarna Clara och Majken som får pröva på hur det skulle vara att ha en lillebror.

 Majken och Jonatan tyckte båda om det här experimentet.

Samling på uteplatsen: på den här bilden har även Jonatans mamma och flickornas pappa Anders lyckats klämma sig in.

Ett litet kryp

 Plötsligt slog biologin till. Vår lille skrutt, som hittills snabbt tröttnat på att vara på mage utan i stället med förkärlek rullat över till ryggläge, började krypa.
 Nåja. Han gjorde kryprörelser.

 Men på det mjuka täcket där han brukar hålla till är det inte lätt att komma ur fläcken hur man än kröker benen och skjuter på med tårna. Föräldrarna får leta upp bättre träningsläger.

Något senare: Krypövning i soffan. Tänk om man hade lite mer muskelmassa, tänker Ankan helt uppenbart. Då skulle man orka att förflytta sig.

Up up and away

 Storebror fick åka museijärnväg. Ankan fick en ballong. Vem var gladast?
 Nåja, egentligen var det väl storebror som fick ballongen också, den med texten "Ångtåget på Österlen". Men frågan var om inte Jonatan var den som uppskattade gåvan mest. Han blev helt fascinerad av ballongens oväntade rörelsemönster.

Redo för utflykt. Jonatan väntar hemma på gatan på inpackning av sig själv och hela utrustningen i bilen.

Visst har han blivit lång!

 Den kommentaren får Ankan höra från överraskande många iakttagare, även professionella sådana.
- Nåja, säger föräldrar luttrat, även om det inte ger utslag på mätinstrumenten.
 Men i går skedde det! Helt plötsligt är sonen hela 64 centimeter lång. Här är han i hela sin längd...

 ...och här, nu på tvären. Ser han tung ut? Tja, på sätt och vis. Vågen noterade 6.130 gram - första gången över sex kilo.

Fast det innebär ju inte att han äter särskilt mycket. Snarare tvärtom.