Plötsligt slog biologin till. Vår lille skrutt, som hittills snabbt tröttnat på att vara på mage utan i stället med förkärlek rullat över till ryggläge, började krypa.
Nåja. Han gjorde kryprörelser.
Men på det mjuka täcket där han brukar hålla till är det inte lätt att komma ur fläcken hur man än kröker benen och skjuter på med tårna. Föräldrarna får leta upp bättre träningsläger.
Något senare: Krypövning i soffan. Tänk om man hade lite mer muskelmassa, tänker Ankan helt uppenbart. Då skulle man orka att förflytta sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar