Titta han äter

 Att mata ankan har aldrig varit något nöje precis. Den lilla näbben är oftast hårt stängd och ansiktet bortvänt. Gröt, potatis- och plasternackspuré, fruktröror - alla har avvisats.
 Men just idag hände något oväntat. Kolla munnen här!

 Oj, det smakar ju gott. Jonatan öppnade munnen, inte bara en gång, utan gång på gång. Med växande förtjusning. Denna äppel- och päronpuré visste var den tog.

Det var ingen hejd på det nyfunna matintresset. Ibland verkade det till och med som att han lyckades svälja maten också. Hoppas man.

Mellan varven var det skönt att vila ut lite, med tummen (med tiden rätt kladdig) på samma ställe.

(Men i morgon matvägrar han säkert igen. Här ropas inte hej.)

PS (dagen därpå): morotspuré har också sina poänger. Inte minst sätter den färg på tillvaron.