Kletigt men gott

 Jonatan är ju sparsmakad. Tar inte vad som helst i mun. Och sväljer det nästan aldrig, alls.
 Därför har frågan om godis aldrig varit på tapeten. Förrän nu.
 På lördagskvällen hade Jack ställt sin godisskål på ett sorglöst sätt. Risken var ju ändå så liten. Lillebror är ju ändå inte intresserad av godis.
 Döm därför om Jonatans pappas förvåning när hans lille pojke dyker upp med något mycket kladdigt i munnen. Det visar sig vara en Dumle-kola med omslag och allt.
 Jonatan sög maniskt på detta, medan allt kladdigare delar av kola spred sig över kinder, händer... och en massa andra ställen.
 Total sanering var nödvändig efteråt, när pappan äntligen fått ut ett grundligt färdigsuget Dumle-papper ur sonens mun.
 Men gott var det, tyckte Ankan. Väldigt gott! En aha-upplevelse.