Mycket anka för pengarna

 Jonatan var tillbaka på Neo idag. För första gången på ett halvår. Förra gången han var där så imponerade han på vårdpersonalen genom sitt eleganta sätt att förflytta sig, genom att vagga på rumpan. Den här gången mötte dom en Anka som sprang fram på lätta ben, snabb och smidig.
 Jonatan är verkligen numera en kille som har bråttom (oklart vart). Ibland går det så fort att kameran inte hinner med, som när han klarade designrean i Åhus på typ 30 sekunder (bilden t h). Då hamnar föräldrar lätt på efterkälken.
 Eller när han - barfota - avvek från kusinen Davids födelsedagskalas och helt utan att se sig om på nolltid hade trippat två kvarter söderut genom Täppet. (Turligt nog med pappa smygande efter.)

 Jonatan gillar också - liksom på sin tid storebror - att pyssla i köket.
 Och när han nu lärt sig öppna kökslådorna finns det faktiskt inga gränser för alla prylar han kan sprida över grannskapet.

Vad tyckte sjukvården om Ankan då? Jo, de var riktigt nöjda.

AKTUELL VIKT: 9,45 kilo. En bra ökning sedan förra månaden. (Tacka MiniMax för det.)

MOTORIK: Mycket bra. En snabb utveckling, som fick en förtjust sjukgymnast att glatt titta på Jonatan och säga: Ja, här behövs inte jag!

HALSEN: Ser mycket bra ut, tyckte doktorn som var med. Lite trångt, men inte på något sätt alarmerande. Hakan har inte vuxit ikapp, men skillnaden är inte stor mot en "normal"

FÖRMÅGAN ATT ÄTA: Så där. Han kan nog, men han vågar inte. Förhoppningsvis kan inträdet i dagismiljön med alla andra barnen göra ett han vågar ge sig i kast med att tugga och svälja precis som dom gör. (Så än så länge är det tur att MiniMax finns.)