Pyssling

 Att ankpojken är en pyssling har väl redan alla förstått. Han gillar med andra ord att pyssla.
 Här pysslar han med samma sak som föräldrarna brukar göra allt som oftast. Han härmar. Dom läser dock - oftast - inte Sydsvenskan upp och ner.

För det mesta pysslar Jonatan dock med sånt här. Husgeråd, tallrikar, bestick och sånt. Leksaks- eller äkta vara.
 Allt han kan få tag på, i lådor och skåp. Och det är massor, det.
 Pysslar.Det är livet!

Vattenfågelns lek

 Jonatan älskar vatten. Han dyrkar det. Han måste bara i.
 I badkaret hemma, alltså.
 Strandkanten i Äspet gillar han också.
 Bassängen i Furuboda var han mera tveksam till.
 Efter en stunds halvhjärtat kajkande ihop med pappa, beslöt han sig för att det kunde räcka.

Innan dess hann lillpojken dock leka lite med Jacks kompis Vincent (Jonatans favorit). I bakgrunden ses en skock mammor, tre av dom sju som en gång i tiden åstadkom att dessa barn och deras föräldrar i mer än ett år träffades varje tisdag.
 Numera sker det mera sällan. Roligt är det dock fortfarande, för stora och små.
 Men Ankan är nog bara en vattenfågel i vattensamlingar modell mindre.

Och slutet på citatet ovan är förstås: ...kring fjärd och ö. (Vintern rasat ut, Herman Sätherberg 1838.)

Inkräktare

Dörren till Jacks rum stängs inte sällan framför nosen på lillebror. Både Jack och hans föräldrar är snabba att se till att Jonatan inte sprider förödelse i de minutiöst uppställda arrangemangen därinne.
 Fast ibland låter pappa nåd gå före rätt, och släpper in Jonatan bara för att se vad som ska hända. Och det blir inte alltid katastrof.
 Lillebror leker, försynt och nästan omärkligt, med Jacks tåg. Ett tag.
 "Men man kan dock, men man kan dock, aldrig honom tro."

Remembrance day

 Om ni råkat glömma: Så här såg han ut för två år sedan.
Hans pappa har inte glömt. Här är en text han skrev häromdagen apropå den tid då Ankan var alldeles färsk.
 http://smalandsfolkblad.etc.se/kronika/glad-min-son-foddes-i-sverige

Och så här såg Jack ut, 11 november 2010.

Vilda små ben

 Nej, äta är han inte så bra på. Men orkeslös är han inte ändå. Inte alls.
 Här ränner Jonatan iväg efter Äspetstranden, kanske på väg mot Stenshuvud.

 Och här traskar han tappert, uppåt uppåt, så långt benen bär, upp genom Forsakars vilda och denna dag så vackert höströda ravin.

 Framme vid fallet. Inte världens ända. Men ändå så måste vi vända. Och Jonatan pinnade raskt vägen tillbaka, minst lika fort utför som uppför.
 Turligt nog höll han gärna sin pappa i hand, när det behövdes, ofarlig är stigen inte.
 Och när det åetsrtod 100 meter tillbaks till bilen - då var han färdigmotionerad för dagen.

På utfärd med festföremålet på Fars Dag.

Gelehallon och inget annat

Att försöka mata en Anka är inget nöje alltid. Ibland går det bra, pojken sätter i sig både det ena och det andra, och när inte det räcker så har han inget emot att suga i sig en flaska MiniMax för att få den näring han behöver.
 Andra dagar - som nu till exempel - är hela proceduren trög och frustrerande. Flaskan tycks stå honom upp i halsen, och vanlig mat stoppar han in i munnen och processar ett tag för att sedan ta ut den igen, då förvandlad till en obekrivlig sörja, som han kastar ned på golvet åt katten.
 Det blir man inte fet på, precis.
 Sådana dagar känns det ändå trösterikt att se Jonatan i alla fall förtära en sak med förtjusning. Gelehallon, nämligen! (Det är ju lördag.)
 Bättre inte än alls, som Ankans pappa brukade säga i forntiden.

Kalasungar

 Nu har det födelsedagskalasats i dagarna två i Ankans hem. Alla är aningen trötta och ljudnivån då och då ganskae hög.
 Jonatan har nämligen fått presenter. Presenter av det slag som han verkligen gillar.
 Sådana som låter!

 Lördagsgästerna: Niklas, Tim, Göran och Ingamaj hade med sig ett paket (som också var från Annika) - till vänster på bilden.
 Inuti fanns ett slags hundkoja med många knappar och mycket ljud, bl a ett 40-tal käcka små sånger.

 Söndag: Moster Carina och moster Midde beundrar tillsammans med födelsedagsbarnet ännu en musikmaskin, helgens tredje.
 Den var en gåva från Peter, Carina, David och Jonas.

Full fart i tv-soffan: Jack och Jonatan kollar och testar presentbordet medan gästerna bevakar det hela

Clausen & McSandgren! Jack testar de elektroniska bongotrummorna (från Midde och Kribbe m fam) medan Jonatan går loss på keyboarden (som alltså kom från Peter och Carina m fam). Hemmet kommer aldrig mer att vara tyst.