Nej, äta är han inte så bra på. Men orkeslös är han inte ändå. Inte alls.
Här ränner Jonatan iväg efter Äspetstranden, kanske på väg mot Stenshuvud.
Och här traskar han tappert, uppåt uppåt, så långt benen bär, upp genom Forsakars vilda och denna dag så vackert höströda ravin.
Framme vid fallet. Inte världens ända. Men ändå så måste vi vända. Och Jonatan pinnade raskt vägen tillbaka, minst lika fort utför som uppför.
Turligt nog höll han gärna sin pappa i hand, när det behövdes, ofarlig är stigen inte.
Och när det åetsrtod 100 meter tillbaks till bilen - då var han färdigmotionerad för dagen.
På utfärd med festföremålet på Fars Dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar