1 november kom Ankan till Neo för första gången. 30 december lämnade han alla sina sköterskor åt sina öden, nya och ännu mindre barn.
1 februari var han tillbaka. Tre månader gammal, och mycket större än förr. Tub i näsan är
så 2010.
Skulle han vara bortglömd? Hade Anna, Linda, Emma och dom andra gått vidare? Nej, inte precis. Ankan är fortfarande deras favoritfågel.
Men Jonatan är ju numera en stor pojke, som inte behöver professionell övervakning 24-7. Han bor hemm sedan en månad och nöjer sig med sina egna föräldrars och storebrors mera amatörmässiga ansträngningar.
Och det verkar ju gå bra.
Återbesöket på Neonatal var ändå en succé. Utom vaccinationen.
. En spruta i varje ben. Det tyckte Ankan var en alldeles onödig form av uppvaktning, när han äntligen var tillbaka där alltihopa började.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar