Hungrigast

 Stackars Ankan har nog aldrig varit så hungrig. Inte nog med att han skulle fasta mellan klockan 06 och 12, dessutom blev hans operation (förstås) försenad. Tur att tummen fanns, även om händerna dessutom var inslagna i ett obegripligt bandage.
 Men nu är han opererad och försedd med en praktiskt anordning i maghöjd, och efter en nervpåfrestande lång väntan återbördad i mammans vård. Fortfarande hungrig, men det är väl något vi ska kunna åtgärda i dom dagar som kommer. Det är ju själva idén med alltihop.
 Hem på torsdag. Tror vi.