Knapplöst, klockan klämtar

Så här söt ser Ankans lilla mage ut om man knäpper upp hans pyjamas. Än så länge, men inte länge till. I detta nu finns Jonatan och hans ankmamma på Skånes Universitetssjukhus i Lund och väntar på morgondagens operation för att montera in lite extrautrustning på honom.
 Knappen i magen ska säkerställa att han alltid får mat, och så mycket mat han behöver, oavsett vad hans lilla mun har för åsikt i frågan.
 Ankan har firat detta med att äta ur flaskan på bättre sätt än på många veckor. Någon sorts budskap kanske, eller bara ett bevis på att det var bra att tänderna äntligen tittade fram i underkäken.

 Föräldrarna är fortfarande lika tvehågsna, egentligen vill dom inte att någon ska skära i deras lilla Anka, och tycker oftast att han är bra som han är, men ändå så tror dom att det här kanske på lång sikt är för allas bästa. Bilden tagen strax utanför sjukhuset.

Och här Jonatan i sin sjuksäng på vårdavdelning 65. För första gången sedan 30 december - vibbarna är tämligen motsägelsefulla.

Ankan själv tycker, numera, att sjukhus är ganska trist. Dåligt med underhållning och ingen storebror inom synhåll.