Ankan gillar björnar. I vanliga fall brukar dom sväva över hans huvud där han ligger på skötbordet, men idag gick hans längtans drömmar i uppfyllelse.
För titta, så stadigt han står på sina små ben! (Med lite hjälp förstås.) För stå upp måste man ju om man ska komma åt sina älskade små nallar.
För visst säger den här blicken allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar