Det var länge sedan Jonatan skrattade så mycket som idag. Det känns som om vår glade lille krabat är tillbaka - i varje fall när smärtlindringen (dosen nu halverad) fungerar. Ett bra sätt at fira sin födelsedag.
Och vem var det då som förlöste Jack och fick skrattet att åter pärla upp ur hans inre? (Mer än tiden som läker alla sår.) Jo, förstås storebror.
Jack sprang och sprang, och skojade och skojade, och lillebror skrattade och skrattade. Medan mamma plåtade, plåtade och plåtade.
Tack, Jack, för att du är en sådan snäll och omtänksam storebror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar