Konvalescent

 Det har nu gått åtta dagar efter Jonatans operation. Det värsta verkar vara över, så vitt man kan bedöma går läkningen bra, även om patienten så där var åttonde timma får ont (då får han Alvedon).
 Men det som är mest påtagligt är konvalescentens begränsade tillgång till sina händer. Numera uppnås detta (med acceptabel framgång) med hjälp av strumpor. Röda...

 ...och orange...

 ...och gröna. Målet är att förhindra Ankan att stoppa fingrarna och andra saker i mun, det skulle ju kunna skada den känsliga lagningen därinne i svalget.
 Det funkar hyggligt, även om han givetvis nu utvecklat en god förmåga att greppa föremål genom strumporna. Så man får hålla koll. I går hejdade pappa i sista stund en smörkniv som var på väg in i mun.

 Så här såg armarna ut de första dagarna. "Manschetter" av papp hindrade effektivt patienten att böja armarna, så därmed blev det omöjligt att komma åt munnen.
 Eller, nåja, effektivt och effektivt. Rätt snart hade Jonatan slitit pappkonstruktionerna så att dom blev både mindre och mjukare, och då var dom faktiskt inte mycket att ha.
 Hur länge han måste ha dessa armhinder, som ju också sätter stopp för varje försök att stoppa tummen i mun? Två veckor, sa dom på sjukhuset. Vi får se hur länge föräldrarna står ut. Åtta dagar är inte så illa.