27 oktober var det som Jonatans svalg opererades och det som varit ett integrerat mat- och luftsystem, i stället blev två separata kanaler, en för mat och luft, en för luft och snor.
Hur gick det? Vad har förändrats? Hur klarar sig Ankan?
Ja, vad ska man säga? Inga mirakel årecis. Men Jonatan har i alla fall blivit en pålitlig vällingätare. Vid varje mål kämpar han på och suger i sig efter bästa förmåga. Det är tydligt att hans hals nu fungerar mera "normalt", men tiungan sitter fortfarande lite avigt.
Mat då? Jo, där har föräldrarna tagit det varligt. Och Jonatan är inte den som så gärna stoppar saker i mun. Tummen till exempel - den är inte tillbaka! Men när tiden har gått efter operationen, har pojken i alla fall allt oftare stoppat in fingrar och ibland annat i gapet.
Och idag åt han faktiskt couscous med sås. Inte mycket, men med god aptit.
Fortfarande är det knappen i magen som är hans livlina. Mer än hälften av Jonatans matintag sker den vägen.
Men det finns hopp om livet. Den här munnen är numera mera öppen än stängd.
Tack för en fantastisk blogg. Som håller mig vaken långt in på nappen. Den hära knappen, klarar vi oss utan den tro.
SvaraRadera