Äta eller (m)ätas

Allra först är det trevligt att börja med något positivt, Ankans nya mått:

• 8.860 gram - nästan tre hekto över förra "rekordet".
• 73,5 centimeter lång - men nästan säkert någon centimeter mer i verkligheten. BVC-Cajsa är legendariskt dålig på att dra ut barn till deras riktiga längd.

Då kunde man ju tro att det här är en kille som äter så det står härliga till. Fast det är faktiskt tvärtom. Det är halsflussen som har förstört allt. Killen, som åt fem av sex mål själv och bara fick slangen på natten, behöver nu förstärkning genom knappen vid varje måltid. Ganska sur är han också på filmjölk och yoghurt.

Enda trösten är Jonatans fortsatta förtjusning i en hel del fast föda. Han stoppar in och stoppar in. Men han sväljer inte. Till sist kommer det mesta (fast inte allt) ut igen, samma väg som det kom.

Varför växer han då alls? Svaret på det heter nog MiniMax, en ganska kladdig vit dryck som han nu får i stället för välling. Smakar okay, lite svårare att äta men dubbelt så näringsrikt.

Doktor Anders, som Jonatan mötte på 18-månaderskontrollen häromdan, tyckte för sin del att pojkens haka nu ser nästan normal ut ("Men vad vet män?"). Själv tycker pojken dock att halsen är trång, alldeles för trång.

Det är kanske mest psykologiskt. En dag kommer genombrottet, för i grunden är detta ju en hungrig liten anka som gillar mat (men som har en begriplig rädsla för att kvävas).

Men när den dagen kommer, det vet ingen.

"Jo,Pulvret. Men han säger inget."