Stå på näsan

 Livets hårda skola klarar man inte utan blåmärken. Denna läxa gäller även Ankan, trots att hans ganska sena utveckling gör att hans sunda förnuft då och då har en chans att göra sig gällande.
 Men trappor. Jonatan har i stort sett avstått, frivilligt. Fast den lilla yttertrappan, om två och ett halvt trappsteg - den kunde han till sist inte motstå.
 Att komma upp för den var, visade det sig, piece of cake. Ner däremot - för en kille som aldrig krupit, speciellt inte bakåt - är inte lika lätt. Man blir stående och tvekar.

 Det senaste dygnet har han övat och övat. Och pappan har försökt visa och coacha.  Men det kunde bara sluta på ett sätt.

Helt plötsligt låg han där pladask på marken, efter att ha landat med ansiktet först.
Förhoppningsvis lärde dom sig något, både Ankan och pappan. Och det som inte dödar oss... ni vet.