Trappa upp

 Det måste förstås hända förr eller senare. Att vår försiktiga och kloka (?) lilla Anka skulle få smak på äventyr.
 Och då är ju trappan nära till hands.
 I alla sin levnads dagar har han (med något litet undantag) nöjt sig med handpåläggning, att känna lite på trappan bara, och sedan vända igen.
 Men nu, idag var måttet rågat. Här ska det minsann klättras. Och det gick ju riktigt bra. Gång på gång måste han göra det, tyckte han.
 (Jo, med en pappa precis bakom sig. Lagom nära, för att inte distrahera.)
 Problemet är bara: Ankor kan ju inte klättra ned. Baklänges kan dom inte ens stava till.
 Och trappan är - ärligt talat - ganska livsfarlig för den lilla sorglösa själ som försöker på egen hand.
 Detta problem är än så länge olöst.

"Trappa ned" - ja, den rubriken dyker kanske upp. En vacker dag.