Uppåt, bara uppåt (i viktkurvan)

 Egentligen spelar det väl inte så stor roll hur mycket pojken väger. Ändå har Ankans viktuppgifter stått i fokus ända sedan han kom till världen - alla 1,6 kilona.
 Vad han väger har att göra med om han växer. Och det är ju viktigt av många skäl: en pojke med hans problematik (att nästan bara äta flytande föda, och det mesta av den via flaska eller slang) kan inte slarva med maten.
 Bara genom att bli större kan han erövra de förmågor dom flesta av oss tar för självklara: Äta, tugga, svälja.
 Så det kändes ändå bra, när han häromdagen hos BVC fick vågen att visa 9.200 gram. Första gången över nio! (Längd: 77,5 cm. Kanske.)
 Jonatan håller sin position på kurvan: Liten för sin ålder - men inte mer än han brukar.

Själv tycker Jonatan inte något av detta är något problem. Han är i full färd med att erövra världen.
 Trappan upp till övervåningen är numera hans käraste lekplats. Och döm om hans förtjusning när han upptäckte hur lätt han kunde klättra upp i storebrors matstol.
 Det ger nya, så att säga, möjligheter.
 Föräldrarna är mindre förtjusta. Eller, äsch, dom är förtjusta. Men också aningen nervösa.