Vårdspecialist. Vårdtrötthet

 Jonatan är bara 19 månader gammal. Men han har varit på sjukhus mer än pappa, mamma och storebror tillsammans. Han är med andra ord en tämligen rutinerad patient.
 Rädd är han inte heller. Det tog bara en minut från det att han och hans pappa slagit sig ner i väntrummet, innan Ankan var på rymmen - ögonkliniken har gott om sådana rymliga korridorer som han inte kan motstå.

 Pappa tycker förstås inte att sonen ska springa fritt i vårdapparaten. Fåfängt försöker han intressera honom för den rika mängd av leksaker som väntrummet faktiskt erbjuder.
 Jonatan föredrar att springa.
 Men den här grejen tyckte han var rätt bra. Ett tag.

Jonatan brukar då och då besöka:

• Neonatal-mottagningen (hans gamla polare som följt honom hela livet.)
• Dietist.
• Sjukgymnast.
• Öronkliniken.
• Knappsköterskan (som är en man).
• Hjärtspecialisten.
• Och idag var det alltså ögonkliniken. The good news är att det inte verkar vara några problem med hans syn. (Fast han blev ändå inbokad för nytt besök 2013.)

Jonatan är en mycket erfaren och duktig patient. Fast en som numera lärt sig säga nej. Han gillar inte alls när man håller fast honom och lyser ljusstrålar i hans ögon. Det sa han nej till. Med viss (men inte total) framgång.

En pojke kan alltså bli vårdtrött. Som synes.