November är strax över. Ankans första månad i detta jordelivet. Låt oss hoppas att de kommande månaderna blir bättre, att han får en mera mänsklig och mindre plågsam tillvaro och kanske till och med en vacker dag får komma ut i solsken och frisk luft och åka hem till sin käre storebror.
Denne kommer att lära Ankan allt han kan, och, nåja, det kommer att ta ganska lång tid. T ex det här med månader och dagar och hur man byter dem varje morgon i Ankans hem (det som längtar efter honom).
Alla påfrestningar som tuber och ny förkylning utsatt Ankans känsliga och smala luftvägar för, de hade fått slemhinnorna att svälla så att det knappt fanns plats att andas någon luft.
Så Ankan fick en dos kortison, en dos adrenalin och lite antibiotika till det. Allt för att han ska kunna andas alls. Och det behövs ju.
På kvällen kompletterades denna mix med en portion koffein. Den piggnade märkbart upp Ankan, som för första gången blev tämligen nattaktiv.(Sägs det.) Men ska man verkligen börja med kvällskaffe i hans ålder?
Bilden: Ankan med alla attiraljer vilar i mammas famn, på jakt efter den optimala vinkeln att få in luft.
En lite tröstrik avslutning: Det finns i alla fall mer Anka sista november än första november. Vikt 29 november: 2154 gram, att jämföra med drygt 1600 gram 1 november.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar