- Var fjärde dag badar man dem, sa Ankans favoritsköterska Anna strängt för mycket länge sedan.
Så har det inte blivit. Inte alls (som Jack skulle ha sagt).Och det är inte Ankans fel. Inte föräldrarnas fel heller. Utan omständigheternas.
Nu har Ankan i alla fall fått sitt tredje bad i historien. (Om man inte räknar in alla gånger han flöt runt inne i mammans mage.)
Det behövdes. Och han gillade det.
För det var något tydligt njutningsfullt över Ankans stilla plaskande i det ljumma vattnet. Inte för att han egentligen plaskade, han bara flöt andäktigt (med viss hjälp).
Precis så här. Så kändes det. För inte så länge sedan. Precis så tyckte Ankan tänka. Tillbaka i sitt första element.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar