Stark och envis

 Det finns en märklig kontrast hos det här lilla livet. Dels är han förstås fortfarande en bräcklig liten Anka, som har en del väldigt konkreta (fast tidsbegränsade) problem. Men där i djupet av den lilla Ankan, finns det också en allt tydligare personlighet.
 Stark och envis, säger Ankans mamma utan att darra på rösten.

För även om han ser väldigt beskedlig för att inte säga mjäkig ut på (de aningen missvisande) bilderna på denna blogg, så är det en kille som vet vad han vill.
 När han inte får mat, blir han arg!
 När folk mixtrar med honom för mycket blir han sur.
 När han får ligga och mysa på mammans eller pappans mage blir han helnöjd. Och när samma någon får för sig att man nog omärkligt kan lyfta över Ankan till hans lilla säng, viftar han med armarna och blir arg igen.
 Så liten, inte ens född, om man ska vara noga. Men en tydlig liten person är den lilla Ankan. Det är en stor tröst.
 Även om föräldrarna inser att dom kanske kommer att få det hett om öronen, när Ankan känner sig redo för att flyga.