Sa den gamle doktorn, som sett föräldrar komma och gå och pyttesmå bebisar växa upp till stora vuxna. Nu lämnar han sin pensionärstillvaro då och då, för att vandra i korridoren på Neonatal och titta in till ännu en generation otåliga föräldrar och tålamodskrävande pyttebarn.
- Börjar det ta slut?
Nej, vad ska man säga? Det är klart att vårt tålamod är oändligt. Ankan är vår lag, det han behöver, det behöver också vi. Och när man är tillsammans med honom i hans lilla värld, så frågar man sällan efter något annat.
Men det finns en värld därute, ibland gör den sig påmind. Den ställer krav.
Hämta på dagis. Köpa presenter. Laga mat. Skotta. To name a few. Snart är det december, den månad då nästan alla fyller år. Och jul. Och nyår.
Ankan, kom hem! Allt är förlåtet. Men inte förrän du själv vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar