Jonatan är en förtjusande liten familjemedlem, glad och pigg och mycket aktiv på sitt stillsamma vis. Sover gott på nätterna, vaknar diskret på morgnarna och väldigt glad när någon behagar gå upp och ge honom mat. Ett mycket behagligt litet barn att umgås med.
Men... Växer han? Inte som många skulle önska. Och just nu, när han av allt att döma har en infektion någonstans i luftvägarna på grund av storebrors bakterier, så är han ofta ärligt talat ganska ointresserad av att äta. I varje fall efter dom första 30-50 millilitrarna.
Så mamma och pappa funderar igen på den där knappen i sonens mage. Visst funnes det fördelar med att kunna enkelt ge honom den matmängd han behöver, även när omständigheterna är mindre bra och i väntan på att Jonatans haka ska växa färdigt.
Processen pågår. Kanske slutar den med att Ankan får ett tillfälligt hjälpmedel igen, en genväg till magen. Vi vill inte plåga hans lilla mun och näsa för mycket.
Men kanske inte. Ankan får avgöra det själv, genom att äta. Eller inte äta (så mycket).
Och egentligen är han alltså, typ, fem och en halv månad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar