Bäst just nu

 Ankan är finsmakare. Vad som helst tolererar han inte i sin mun. Nästan ingenting faktiskt. Utom möjligen sin egna fingrar. Dom gillar han.
 Man skulle kunna säga att Ankan är kinkig. (Precis som mamma och pappa när dom var små? Jo då.) Till nöds kan han acceptera att suga i sig sin special-bebis-mat, Infatrini. I varje fall ibland. Men de s k smakportionerna som BVC och CSK anbefaller, dom finner ingen nåd.
 Potatis? Bah!
 Morot? Äckligt!
 Mangopuré? Blä!
 En liten, liten slick glass har han också testat och det var aningen bättre. Och när han idag för första gången fick övriga familjens favoritföda just nu i munnen... Då sög han eftertänksamt, allvarligt, utan vare sig bah eller blä.

Jordgubbar....? Hm. Jo, det kan man kanske tänka sig. I varje fall i framtiden. När min haka vuxit fram och min tunga hamnat på rätt ställe. (Vilket förstås kommer att underlätta även allt annat ätande.)
 Då kommer jag att vara med i jordgubbsmatchen!

Vän av ordning:

Självklart var Ankans mamma och pappa mycket äldre när dom var som kinkigast.