Jonatan har ju inga tänder än. Det är ju tur. För då skulle han nog bitas. För ibland vill han äta upp sin mamma!
Som sagt. Ganska kladdigt blir det ibland när man blir överfallen av en anka.
Sedan blir man ju ganska trött och behöver vila. Då är lillpojken inte lika glupsk.
Frukost i Ankans hem. Ibland blir det trångt vid bordet när båda bröderna vill sitta i mammas knä.
Men där finns plats för båda. Än så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar