Ankor kryper inte

Det vet ju alla! Att ankor inte kryper. Men i sitt fixande och trixande och utforskande av kroppens alla o- och möjligheter, så händer det allt oftare att Jonatan hamnar så här.
 Det gör honom inte förtjust. Snarare förbryllad. Förmodligen minns han också hur sur han blev när, för länge sedan, säkert minst en månad sedan, ambitiösa föräldrar placerade honom i krypställning mot hans vilja.
 Nu hamnar han i alla fall så här alldeles själv. Men kryper gör han inte, inte än i alla fall. Ibland kallar han på hjälp efter ett tag. Ibland lyckas han backa sig upp till sittande igen.
  Då kan han förflytta sig. För vaggar fram - det gör ju ankor.