Än bär vingarna inte riktigt. Då duger rumpan att hasa sig iväg på. Fort går det. Och långt bort bär det.
Och plötsligt är den lille framme vid det här farliga stället. Hittills har han inte vågat sig på att betvinga trappan.
Men det vet ju alla vart ankan vill: upp, upp, upp. Och vad är bättre än en trappa att klänga uppför?
Nedfärden vågar man inte tänka på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar