Det går bra för Jonatan just nu. Föräldrarna följer förtjust framstegen. Kanske är dom inte så märkvärdiga, men när man vant sig vid att inte förvänta sig mycket så är det väldigt roligt när pojken ändå tar kliv i utvecklingen.
Som ikväll: för första gången reste han sig, utan hjälp, mot ett föremål (tv-soffan).
Och så ökar hans hastighet på golvet märkbart dag för dag, nästan timme för timme. Nej, han går inte, inte kryper han heller. Som den anka han är vaggar han (eller egentligen hasar).
Med lite hjälp av höger hand får han en vinnande rytm och flyter fram mot djärva mål i fjärran.
Och så äter han, som om hungersnöd står för dörren. (Och det gör det kanske - så mycket energi han verkar förbruka.)
Till föräldrarnas glädje äter han dessutom just nu större delen av maten ur flaskan (med hög fart), endast en mindre del genom knappen.
Jo, han tränar sig på fast föda också. Fast där är han fortfarande långsam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar