Ankan, statusuppdatering

 Tröttnat på Ankan? Är han inte spännande längre? Nu när han inte tycks sväva mellan liv eller död (fast det har han nog aldrig gjort), och inte är en liten plutt på 1,6 kilo längre. Och inte heller övervakas sekund för sekund av östra Skånes skickligaste sköterskor, alla dessa fantastiska kvinnor i grönt...
 Det är begripligt om du, käre läsare, inte längre tycker att de små händelserna i Ankans liv är så dramatiska. Det är dom ju inte heller. Mer än för hans föräldrar.
 Det betyder inte att han plötsligt förvandlats till en dussinbebis.

 Ankan har fortfarande sina egenheter. Som det faktum att han varken ammar eller är särskilt bra på att suga ur flaska. Sin mat får han genom den tunna, tunna sondslangen. Hur länge det kommer att fortsätta vara på det viset, är det ingen som vågar gissa.
 Och så har han ju sin gomspalt, öppningen mellan näsa och hals där långt bak. Och sin Pierre Robin, den outvecklade hakan, som kanske inte vuxit färdigt förrän han är sex år så där. Det medför ju att hans tunga sitter fel, även om den inte längre tycks - tycks, alltså - kunna kväva honom. Detta faktum hindrar inte Ankan från att med hjälp av tungan frambringa de kusligaste ljud när han andas (när han är på det humöret).
 Allt det här kommer att fixa sig.

 Om hans egenheter också är orsaken till att han ofta har magknip och ofta kräks på det effektfullaste sätt, ja, vem vet? Det kan ju också bero på att han bara är en bebis, och sådana levereras ju inte fullt funktionsdugliga. Det är så mycket dom måste lära sig, och lära sin föräldrar.

 Det viktigaste ni behöver veta om Ankan är dock att han är en underbar liten kille, väldigt söt, väldigt tapper och av allt att döma med ett obegripligt uthålligt humör.