Skriv in 16 januari 2011 i dagboken. Jonatan Ankas första förnimmelse av havet. För mer än en förnimmelse blev det aldrig. Det vore en överdrift att säga att han
såg det. Men kanske kunde Ankan ändå, förnimma, förstå något av det speciella med att vara nära havets eviga vågor och under dess stora stora mäktiga himmel.
Pappa och Jack njöt i alla fall av sin korta stund på den helt folktomma stranden intill Hanöbukten, med svag sydlig vind och nästan sex plusgrader.
Snart är vi tillbaka, lillebror! Då ska du kunna se, lukta , höra och kanske till med doppa en liten fot i havet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar