Kan en anka vara en gris? Jodå, en kelgris.
När mamman lyfte upp den lille till sin axel för att ännu en gång försöka förmå honom att rapa - Ankan är riktigt dålig på det, han föredrar tyvärr att släppa ut överskottsluft andra vägen - hände något oväntat.
Nä, han kräktes inte. Inte den här gången. Och han rapade inte heller, sådant händer bara i undantagsfall.
Vad gjorde han då? Jo, han gosade! Sökte sig riktigt tätt mot mammans kind och bara njöt. Och njöt. Och gosade.
Se, där en kille som - trots en del små och onödiga defekter - har en intuitiv förståelse för livets inre mening.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar