Med och utan

Kolla en fridfull kille. I natt har han varit utan sin tub, den som hjälpt hålla tungan i styr men samtidigt ställt till med en massa elände, i fyra dygn.
 Det har gått bra. Inte problemfritt, men ändå väldigt positivt. Även om det inte bara är kul att ligga vaken mitt i natten och lyssna på hur Jonatan och hans tunga drabbar samman. Ganska konstiga ljud uppstår, och ibland väcker dom ångest.
 Men bra är det ändå. Det känns bara så naturligt och rätt att ens barn inte ska ha ett decimeterlångt plaströr instucket i sitt huvud.
(Eller hur? Men du som aldrig behövt grunna över den saken, kom ihåg att vi länge trodde att det var just det röret som säkerställde att han fick det syre han behövde.)
 Dessutom kan han äntligen trycka sin näsa hårt mot vad han behagar, på jakt efter allt det där en bebis söker. Väldigt rätt.

På bilden överst ser man Ankan som han ser ut idag, utan tub. Den här bilden däremot, från november, visar när han fått sin första säkerhetsnål och dessutom den lilla mössan som hjälpte sköterskorna att ge honom penicillin. 

Den togs 9 november, när han fått sin första infektion, och sedan dess har Jonatan haft sin tub nästan hela sitt liv. Tills nu alltså.