Små skillnader

Ankans liv därhemma rullar på. Ingen dag är den andra lik. Men alla dagar är ganska  lika de andra...
Ibland, ofta är han t ex ett exemplariskt lättskött och belåtet barn. Någon gång är han däremot aningen ur form. Det går sällan att förstå varför.
För det mesta har Ankan en tub i näsan (som ni vet). Och ibland har han det inte (som på bilden ovan).
Ganska likt. Men inte helt.

Och så här ser han ut när han har sin kära säkerhetsnål, med bifogad tub.
 Så kär är den inte... Dom dagar då Ankan anförtros att andas utan tub, med tungan i full frihet, brukar mamman sätta in en ny tub i näsborren före 23.30-målet. Det vore fel att påstå att hennes son jublar. En kväll gav han ifrån sig en gråt så hjärtskärande och besviken, att mamma och pappa fick stålsätta sig för att fullfölja den åtgärd, som de ändå tror är för hans egen säkerhet.

Och ibland är storebror på dagis, då är det förhållandevis tyst i Ankans hem. När Jack kommer hem, stiger ljudnivån en hel del. Det tycker Jonatan är spännande. Förmodar vi.