Lillebror tar plats

 Jonatan Anka. En månad gammal. Om man räknar på ena sättet. Två och en halv månad. Om folkbokföringen får råda. Stor pojke. (3.680 gram och 49,5 centimeter. Fast det var ju i torsdags det.)
 Kanske måste han ha ett riktigt namn, ett sånt som myndigheterna förväntar sig, snart. Diskussionen om namngivning pågår, och det ena fantasieggande mellannamnet efter det andra uppenbarar sig.

 Att fastställa pojkens egentliga, mentala och kroppsliga, ålder är inte lätt. Förmodligen befinner han sig någonstans mellan de två offiiciella alternativen.
 Hur som helst tar han mer och mer plats. Allt mer blir den lilla Ankan en familjemedlem som vill vara med, om inte på jämlika så i alla fall på villkor efter sin förmåga.
 Och den förmågan är både mycket liten och större än man tror. Se bara hur skärskådande och nyfiket han möter sin mors blick. All världens visdom tycks ligga och vänta bakom dom ögonen.

Jag må vara en anka, men ynklig är jag inte. Utom ibland.