Ankan har förändrats. Hans liv har också förändrats. Det har blivit enklare. Bättre, helt enkelt
. Det är inte så lätt att sätta fingret på det, att säga när det hände och vad som hände. Men förändringen har varit tydlig hela veckan, och den börjar snabbt närma sig en trend.
Man märker det på att siffrorna på skärmen inte åker berg-och-dalbana på samma sätt, att klockorna inte klingar lika ofta, att Ankans mamma börjar fundera på annat om hennes pojke än när nästa krasch ska komma... Ja, till och med så vågar pappan plocka upp honom utan att bli rädd.
Och på gossen själv. Det är något självklart och mera moget över hans sätt att vila majestätiskt i sin lilla säng. Som ett barn, helt enkelt. Med nyfödds alla priviliegier och självklara plats i centrum. Men med ett neonatalbarns erfarenheter av att det inte alltid varit lika lätt att leva.
Detta skrivet med hjärtat i halsgropen och knack i trä.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar