I går eftermiddag blev Ankan övergiven av sin mamma på (numera) sedvanligt varannandagsvis, men när det var dags igen idag, så serverades en överraskning: Pappa!
Ankans pappa hade fått ledigt från storebror Jack (som var med sina kusiner), vilket lämnade utrymme för far och lillebror att tillbringa 3-4 timmar på tu man hand. (Om man bortser från sköterskorna. Och det bör man nog inte.)
Hur gick det då? Jo, skapligt. Pappan har ju varit ensam med bebisar förr, även om det inte skett tidigare med just den här speciella krångelvarianten. Mesta tiden låg sonen på pappans mage och vilade, medan andningen gick som på räls (dvs varierande - precis som tågtrafiken). Båda hade det väldigt bra och slumrade till då och då.
Vad Ankan tittar efter på nedersta bilden? Jo, mamma förstås. För hon kom till sist (efter en del äventyr i en stad full av hysterisk julklappsshopping), och nu är allt som vanligt igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar