Redo för validering

Familjens egen lilla julgris - eller julanka, som man ju föredrar i vissa länder - anar föga. Allt ståhej med julklappar och den skäggige rödklädde potentatens antåg, för att inte tala om det väderelände som alla snackar om just nu - allt detta är Ankan främmande, där han svävar i sin lilla kokong djupt inne i centralsjukhuset.
 Får han bara mat var tredje timme, ny blöja ibland, ny tub när så krävs och en varm famn att vila i då och då - i så fall struntar han i både julklappsutdelning, tända julgransljus och Kalle Anka. (Eller? Det sistnämnda kanske ändå skulle passa en liten fågelunge?)

Så här ser Jonatan ut när han just smärtfritt fått en ny tub på plats,.och syretillförseln ligger på 100 procent. Och det fina i kråksången är att det är hans egen mamma som både placerat tuben i näsborren och tejpat fast den.
 Efter snart två månader på Neonatal har mamma Jenny lärt sig det mesta, och kan snart själv utföra alla sysslor som sonen kräver. Och det är ju inte så dumt, om man vill åka hem en vacker (eller snöig) dag.

 "Alla talar om validering" sa en gästande expert, när Ankans pappa jobbade på UR, och det tyckte de flesta av hans arbetskamrater var både komiskt och löjligt. Hur det än månde vara med detta, så är Ankans mamma snart redo att valideras som neonatalsköterska.
 Ankan vill bli validerad som bebis. Han är lite trött på att vara patient.