Redan klockan 01.10 i morse tittade nattsköterskorna på Neonatal in till Ankans mamma, medan han själv sov i godan ro på sköterskornas sal, och sjöng.
Jonatans mamma fyller nämligen år. Jämnt, som man säger. (Nej, inte jämt. Mamman har födelsedag högst en gång om året.)
Hon firade detta med att tillbringa första halvan av bemärkelsedagen med sin minsting. Sedan for hon hem för att firas av sina större killar (inklusive altmeister själv, Ankans morfar Kalle).
Bilden: Det är inte bara Ankan som kan suga (sisådär, får man väl säga). Mamma kan det också! Men då handlar det om att befria sonen från de kopiösa mängder slem som hela tiden forsar fram ur hans näsas gåtfulla inre valv. Och hon använder redskap.
Och medan mamma var borta, dansade Ankan - nybadad och mäktiga 2904 gram - på bordet.
Nä, men vi får väl hoppas att han hade det bra. Budskapen från personalen på Neonatal huruvida han saknar sin mamma är fortfarande ganska motsägelsefulla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar