JulAnkan

...hade en bra julafton, i sin (relativa) ensamhet, och sörjde knappast att han inte fick vara i julens vimmel med en uppsjö kusiner, mostrar, morbröder, morfar och sin egen kärnfamilj, bara någon mil från Neonatal. Ankans tid kommer, som sagt. Och snart är det jul igen. (Om du inte tror mig, så  kom ihåg dessa profetiska ord, förr än du anar.)
 Hann tomten stanna till hos minsta småttingarna på Neonatal? Det är lite oklart, men säkert är att Jonatan fick en liten present av sina älskade sköterskor. Och hemma under julgranen låg ytterligare några paket med hans namn på.
 Mammans tid kom också, för efter en lång förmiddag dök Ankans älskade mor upp igen, för att bjuda sonen lite julmys i familjens famn.
 Ankan hade inget att invända. Han gillar läget. I helg som i söcken.