Som en bebis

- Idag har Ankan betett sig som en riktig bebis, sa hans mamma fundersamt och aningen överraskat.
- Hur menar du då?
- Jo, han har inte vaknat för att hans tuber är igenkletade, så att han inte kan få luft och blir rädd.
- Han har vaknat, för att han har bajsat. Eller för att han är hungrig. Eller för att han vill bli upplockad, tillade hon.
- Som en vanlig bebis, sammanfattade hon.
Det där var i går. Idag lämnade mamman sin lilla Anka vid halv fem för att hämta på dagis (eftersom Ankans pappa var i Malmö och testade det nya "snabbare Skånes" tillförlitlighet på kollektivtrafiksidan - den var mycket låg), efter en harmonisk, mysig och odramatisk dag med sin lille pojk.
 Detta berättade hon för Ankans pappa med viskande röst. Den lilla bytingen har en osviklig förmåga att reagera (dvs haverera) när föräldrarna eller vårdpersonalen ropar hej.
 Och det är ju måndag kväll. Ankans sjunde (om man räknar in 1 november). Och alla vet ju vad Ankan tycker om måndagar.
 Men han kan ju inte almanackan än. Don´t ask, don´t tell!